Zonterapi

Reflexologin och zonterapin har sin grund i principen om att det på fötterna och händerna och andra ställen på kroppen finns zoner eller reflexpunkter, som står i förbindelse med varje organ, körtel och anatomisk byggnadsdel i kroppen. Behandling av dessa reflexpunkter minskar spänningar i hela kroppen. I zonterapin koncentreras behandlingen till fötterna, reflexologen behandlar hela kroppens reflexpunkter. Om ett organ får en funktionsstörning får man en ömhet i motsvarande zon. Ofta är det en tyst smärta - till någon rör vid den. Genom att stimulera den aktuella zonen uppstår det en kommunikation med det sjuka organet, som vitaliseras och tillfrisknar på naturlig väg.
Zonterapi är en effektiv behandlingsmetod, som i stort sett alltid sätter igång någon form av förändringsprocess. De flesta upplever snabbt ett förbättrat allmäntillstånd, men ibland känner man sig eländigare i början. Det är naturligt och övergående. Zonterapin undertrycker inte symtom som vanlig medicinering, tvärtom förstärks de. När kroppen får göra sig av med sina krämpor på egen hand, så klingar de av på naturlig väg.

Speciellt verkningsfull är zonterapi vid inflammationer, smärtor, mat smältningsproblem, problem med rörelseapparaten, cirkulationsbe svär, migrän, allergier och eksem. Det är också en förebyggande metod som används alltmer inom friskvården.

Zonterapins exakta ursprung är okänt, men den kan ha uppkommit ungefär samtidigt med akupunkturen, ca 4000 f.Kr. eftersom de båda har många gemensamma principer. Zonterapins moderna ursprung kan härledas till W. H. Fitzgerald grundlade metoden 1917. Metoden utvecklades i sin nuvarande form huvudsakligen av den ameri kanska terapeuten Eunice Ingham.