Interaktionistisk psykoterapi

Interaktionistisk psykoterapi baseras på system- och kommunikationsteorier och innefattar såväl individual- och familjeterapi som psykosocialt behandlingsarbete och grupp- och organisationsarbete. Grundare av dessa teorier är bl.a. Gregory Bateson, Paul Watzlawick och Virginia Satir.                                                                                                    Interaktionistisk psykoterapi är en aktiv terapiform, med en/ flera aktiva terapeuter och aktiv klient/ familj, vilka tillsammans gör en grundlig kartlägning av klientens/ familjens världsmodell probleminventeras och måldefinieras utifrån en sk. problemlösningsmodell. Terapeuten stödjer klienten/ familjen i att använda det förflutna som en resurs utifrån de olika problembeskrivningarna. Kartläggningen anpassas alltid till klientens/ familjens möjligheter att arbeta med problemen och utgår alltid från personliga egenskaper och värderingar, sociala och kulturella tillhörigheter m.m . Terapimetoden använder sig av samtalsmetoder, vilka skapar en god och hållbar relation med klienten/ familjen och först därefter arbetar med det som definieras som problem. Det terapeutiska arbetet syftar till att ge möjligheter till insikt och kontroll av eget beteende för att få tillfredsställande relationer. Terapiformen har klara syften och mål, enligt överenskommelse med samtliga involverade.

Interaktionistisk psykoterapi bedrivs oftast av terapeut med annan legitimationsgrundande utbildning, då den ges som diplomerad utbildning. Terapiformen används ofta i kombination med andra terapeutiska metoder, även vid handledning av personal och elever och benämns då som Interaktionistiskt förändringsarbete.

Den terapeutiska metoden används med fördel vid ohälsa relaterad till dysfunktionella relationer, sammanhang och familjemönster. Ångest, oro, depression, fobier, missbruk, självdestruktivt beteende, offer/ syndabocks- förhållandefamiljevåld, tonårssvårigheter