Det oemotståndliga mötet

Vill du, vågar du?

 

Det oemotståndliga mötet mellan kvinna och man är något som inte kan beskrivas i ord. Attraktionen är en mystisk dragningskraft som inte lämnar någon oberörd.

 

Är du beredd att bege dig djupare in i detta mysterium?
Är du beredd att förlora dig själv och dina invanda föreställningar för att finna ditt hjärta och en livslång relation med din älskade?
Är du beredd att bli sedd och uppskattad precis som du är och att ta emot din partners kärlek utan att vilja ändra på henne eller honom?

 

Följ med oss på en resa utan slut…

 

Kommunikationen är en av grundstenarna
Kommunikation är en helt nödvändig del av kärleksrelationen. I en relation tror jag att jag vet vad min partner tycker om och vill, men ofta är detta rena fantasier. Få har kommunicerat på djupet och verkligen ställt frågor eller lyssnat på sin partner. Att öva upp sin förmåga att kommunicera hjälper oss att gå djupare. Det kanske finns en osäkerhet över var min partners gränser går? Omedvetet sårar jag min partner, till exempel när jag är för intim med en person av motsatta könet. Så mycket av vårt liv går förlorat när vi handlar i blindo.

 

Den viktigaste kommunikationstekniken är spegling, en teknik som gör det möjligt att mötas på ett respektfullt och djupgående sätt. Sedan har vi Dela med sig-tekniken som skapar ett kommunikationsflöde i relationen och höjer intensiteten. Att visa uppskattning och att uttrycka behov är också viktiga delar.

 

Hur kommunicerar vi egentligen?
Klas läste en av Anna Wahlgrens böcker om barn. Där beskrevs något som kallades ”den kollektiva monologen”. Det handlar om att barn pratar bredvid varandra, innan de börjat leka tillsammans och lärt sig kommunicera. Var och en lever i sin egen värld och pratar om den. Ingen lyssnar på någon annan men barnen trivs med att vara tillsammans. Alla är inne i sin egen monolog och helt upptagna av sin egen värld. Senare lär sig barnen att prata med varandra men till en början blir det inte på ett respektfullt och lyssnande sätt. Kommunikationen är ok så länge den som talar säger det som jag själv kan acceptera. Kommer jag på något själv så avbryter jag den som talar hur som helst och börjar prata om mitt. När vi blir lite äldre och självmedvetna lär vi oss att hävda oss själva. Då handlar det om att ha rätt och att vinna över den andre som naturligtvis har fel. Att båda kan ha rätt på sina olika sätt är en situation som vi kanske aldrig kan se som en möjlighet. Det hela stannar vid en maktkamp. I den gäller det att samla på lämpliga knep och argument för att hålla övertaget och känna oss trygga. Den som har mest kraft och är i behov av mest uppmärksamhet lägger beslag på scenen.

 

Att lyssna är en konst. Det vanligaste är att man egentligen inte lyssnar utan avbryter den som pratar för att säga emot, förklara eller för att berätta något eget som man har kommit på.
När vi är ute och föreläser blir detta väldigt tydligt. En del människor lyssnar troget och väntar på sin tur medan andra avbryter på de mest olämpliga ställen. När vi berättar om något känsligt kan någon till exempel avbryta genom att tala om hur det är för just den personen och börja kritisera innan vi har hunnit slutföra vår berättelse. Kanske var det så, för personen som avbröt, att det vi sa rörde vid något som var väldigt viktigt för henne. Därför kunde hon inte vänta. I terapisituationer kan vi råka ut för klienter som aldrig blivit lyssnade på och som blir helt överväldigade när de får fullständig uppmärksamhet. De tas på allvar och kan tala till punkt utan att bli avbrutna.

 

Odelad uppmärksamhet är helt tydligt en bristvara. Om vi inte fått uppmärksamhet och blivit respekterade som barn kan vi inte heller ge det till andra. Antingen krymper vi oss själva och tar för givet att ingen lyssnar på oss eller så tar vi all uppmärksamhet och ger inte utrymme åt andra. Har du sett någon TV-debatt eller politisk diskussion, ser du hur det fungerar. Ibland har vi den kollektiva monologen där alla pratar förbi varandra och ingen lyssnar. Ibland manövreras motståndarna ut på olika sätt. Man lutar sig titt som tätt mot olika auktoriteter, när de egna argumenten och erfarenheterna inte räcker till. Ju mer man tvivlar på sig själv desto högljuddare argument använder man. Man behöver få övertaget för att känna sig säker och övertygad.
I terapisituationer liksom i denna bok visar vi på andra möjligheter. Vi använder olika tekniker för att bryta upp mångåriga vanor och förväntningar. Det skapar situationer, där båda i ett par kan få utrymme att uttrycka sig och bli lyssnade på. Detta är omvälvande för många och ger mersmak. Helt plötsligt får jag en djupare kontakt än jag kunnat föreställa mig. Med mer övning kommer också djupare nivåer av känslor med. Vi börjar känna i hela kroppen hur det är att bli mött och respekterad. Har jag väl känt detta vill jag inte ha något annat.