Min resa till Brasilien

John of God -  "Jag kan inte bota någon.
Det är Gud som helar. Jag är bara ett
instrument i Hans gudomliga händer."

... började egentligen redan den 8 januari 2009 när jag beställde den. Några dagar innan hade jag uttryckt en önskan om en resa med andligt medvetan människor och gärna i kombination med healing, för att en gång för alla bli av med alla diffusa krämpor, allergi och allt sämre syn.

Den sjunde ringde jag och gratulerade en kompis som fyllde år, och frågade henne sådär från ingenstans vad hon skulle göra av sitt nya år, hon svarade att hon skulle börja med att åka till John of God i Brasilien. För mig var detta ett ställe man åkte till om man var riktigt sjuk, i tex cancer, men jag visste att min vän var i det närmaste hälsan själv och hade hon haft cancer hade hon berättat det för mig. Och jag tänkte vidare att kan hon med så få krämpor åka till John of God, då kan ju jag också göra det. (Och tänker man sen lite längre är det ju bättre att åka innan man får en svår sjukdom eftersom de alltid tar längre tid att bli av med sådant.)

Alltså den 8 januari ringde jag och bokade min plats på första bästa resa som blev den som avgick den 15 mars. Tiden fram till detta datum fylldes av förberedelser på många plan, jag drömde flera nätter om att jag redan var där, om att de besökte mig och att det gjordes utrensningar och omstruktureringar i min kropp, men också på det personliga planer i mina relationer hände mycket. I hemmet fick jag mer lust att städa, jag rensade ur garderoberna, vinden, bokhyllan, köksskåpen, skafferiet och sista dagen innan avresa hann jag även med att frosta av frysen.

Resan tar ganska lång tid, men den var planerad så att vi var framme 19.30 lokal tid, 23.30 svensk tid, vilket hade den fördelen att vi fick fyra timmar extra att sova på den första natten. Det behövs, man är ganska omtumlad efter en sådan lång resa.

Pousadan (ungefär pensionat)  som vi bodde på var av bra klass. Varje rum var unikt med sina egna unika lösningar på utrymme, säng, förvaring och badrum. Alla gick i den gröna färgskalan och de nyare rummen hade även en unik egen väggmålning i varje rum. I mitt rum fanns två sängar, med gott om plats för både mig och min resväska, en liten toalett med dusch, eluppvärmt vatten.

Varje dag serverades god mat, frukost, (melon, papaya, ananas, vattenmelon, olika slags bröd, ost, skinka och söta kakaor, olika slags juicer, the eller kaffe)  lunch och kvällsmat från buffé. Hygienen var alla noga med så ingen blev sjuk av maten.

var som väl var en tisdag. Det var lugnt och skönt och gruppen som jag reste med var näst intill de enda besökarna. Vi blev guidade runt i parken, vi såg verandan för meditation i tystnad, bänkarna för vila och rekreation och själva byggnaden där vi skulle möta mediet på onsdagen. Platsen som kallas Casan är kringgärdat med en mängd regler, vilket man kan förstå är nödvändigt när man inser vilken mängd människor som besöker detta ställe, on-tors-fre (ca 500-1000 /dag)

På eftermiddagen tog vi alla vårt första Kristallbad - man ligger på en säng och sju kristaller förmedlar ljus i de olika chakrafärgerna ner i energifältet, som renas och balanseras. Jag köpte också hem 7 liter av det välsignade vattnet som ingår i behandlingen.

På kvällen träffade vi tolken som översatte det vi ville fråga mediumet/entiteten om på onsdagen till portugisiska. Överst på min lapp stod det ögonen, därefter astma, allergi och luftvägar ( ni som följt mina strävande kring dessa problem vet at jag provat en hel del metoder innan.)

Bilden är hämtad från en annan hemsida,
då mitt eget möte inte blev
dokumenterat med foto.

På onsdagen var det frukost tidigt, vi skulle vara uppe på Casan senst åtta för att få sittplats. Det var mycket speciellt när alla i matsalen nu var iklädda vita kläder, det känns högtidligt och heligt på något sätt. När vi alla är klara tar vi oss i samlad grupp upp till Shopen, där vi hämtar en kölapp. Eftersom vi alla är här för första gången är det en 1:line ticket vi ska ha. Väl i samlingsrummet är alla stolarna redan upptagna och vi fick vackert stå och vänta på vår tur. Guiden berättade att hit kommer människor från hela Brasilien i busslaster för att träffa Entiteten och sedan ca 10 år tillbaka även väldigt många människor från resten av världen också. Många upplever att de blir healade från många av de sjukdomar som vi i västvärlden anser vara obotbara och man räknar med att uppemot 80% blir fullt friska, ett rum med skänkta kryckor och rullstolar vittnar om en del av dessa tillfrisknande.

Snart nog är det vår tur och vi radar upp oss alla så att vi kommer in alla på en lång rad. Först går vi igenom första meditationrummet, vidare genom andra meditationsrummet och i änden av detta rum sitter John of God, i hans kropp har en ande/entitiet från andra sidan tagit plats och tittar mycket snabbt på mig, efter att tolken läst upp min lapp och säger "operation". Snabbare än jag hinner med att blinka är det över och jag följer strömmen av människor in i "blessingroom". Här är det lugnt och skönt och jag blir guidad till att koppla av och bara vara. 10 minuter senare är jag ute i solen igen och får bekräftat av guiden att jag hört rätt, det är operation i eftermiddag som gäller. Omtumlad går jag och sätter mig på en bänk i parken för att förstå vad jag varit med om, men det kan jag inte, så jag släpper det och ställer mig i kön för healingsoppan som serveras varje dag (ons-fred) till alla besökarna, som en del i behandlingen.

Dessa mäniskor sitter försjunkna
i djup meditation för att hålla
energierna höga under arbetet på Casan.

Onsdag eftermiddag, det är dags för min första andliga operation. Jag är onekligen nervös, även om jag läst på och tror mig vara förberedd är jag lite darrig i benen. Men jag bestämmer mig för att det är det allra bästa för mig och kan inte bli något annat än ännu bättre.

Samlingsalen är återigen fylld av massor med människor i vita kläder och med olikfärgade kölappar i händerna. Ska man ha operation behöver man ingen lapp utan kommer in första av alla. Vi är ganska många säkert ett hundratal, som förs genom samma rum som på förmiddagen, in i operationsrummet. Vi sätter oss alla ner och lägger höger hand på hjärtat och vänster uppåtvänt i knät. Vi ombeds att slappna av och får veta att operationen är allaredan i gång. Man frågar också om det är någon som vill ha en synlig operation, kravet är att man måste vara över 18 och under 54 och inte vara gravid ellr ha pacemaker, då ska man räcka upp handen och förs bort till ett annat rum.

Efteråt berättar de som kunnat se att de upplevde andar/entiteter i stort antal som mycket omsorgfullt och med stor kärlek opererade i oss alla. Själv upplevde jag en stor frid, kärlek och värme.

Snart nog var det hela klart och vi var ute i solen, men i skuggan, för nu gällde det att ta hand om sig själv. Först bort till Apoteket och handla ut operationsmedicinen, sen med taxi tillbaka till Pousadan och därefter direkt u säng. Sen var det sängläge i 24 timmar som gällde. Det som händer under operationen är att de öppnar energifälten och dessa tar ungefär ett dygn på sig att slutat igen. Under denna tid är man mycket känslig och ska verkligen ta hand om sig. Inte umgås med andra, inte prata, inte läsa böcker ellr göra något annat än att vara bara med sig själv. En nog så knepig uppgift när man kommer från ett jobb där man mest av allt inte är med och i sig själv. Många hade verklgien svårt med detta första gången, få är vana med att vara med sig själva.

Samlingsalen

Precis som efter vilken operation som helst ska man nu i åtta dagar vara försiktig, inte lyfta tunga saker inte anstränga sig, inte sola, inte en massa saker, allt för att healandeprocessen ska fortskrida på bästa sätt. Det optimala är att bara sitta i parken eller i samlingsalen och meditera. Jag kom på mig själv med att en av dagarna tänka att nu är det vanlig vardag där hemma och jag kan sitta här och göra ingenting, jag måste erkänna att det var helt ljuvlig.

Att bara sitta där på en bänk i parken är healing bara det, i början av vistelsen var jag i shopen och handlade en del fina kristaller, jag slogs av att de alla hade så starka energier. När jag varit på plats under några dagar kunde jag inte känna denna kraft längre. Min förklaring är att jag själv blivit så fylld av denna kraft att jag inte längre kände den. Nu när jag kommit hem igen kan jag ladda upp mig igen bara genom att sitta med dessa kristaller en stund. Det känns mycket bra.

I min återhämtning ingick att sitta i meditationsrummet under fredagen. För att mediumet ska kunna arbeta behövs det många människor som kan sitta och hålla energierna höga, det kändes mycket bra att vara del i detta arbate, att hjälpa andra att få operation och att bli friska bara genom att sitta och meditera. Passen var upp till 4 timmar långa, beroende på hur mycket folk som skulle passera igen för att träffa entiteten. Sådana långa pass ger alltid värk i kroppen på olika sätt. Min erfarenhet av det var att för varje pass, minskade värken (spänningarna) och mitt sista pass, sista fredagen, var helt utan värk någonstans.

På helgen fick vi möjlighet att ta oss cirka 2 kilometer till ett helande vattenfall, det var obeskrivligt skönt att vandra i tystnad genom skogen, se oerhört vackra fjärlilar, be om hjälp med något man ville släppa och sedan dyka in med huvudet före för att sköljas över av detta energifyllda vatten.

Dagarna förflyter i lugn takt, det mesta jag gör är att vandra upp till Parken i Casan redan efter frukost vid uppehållsväder. Det regnar rejält när det regnar och då blir det svalt och vått på bänkarna, då är det bättre att vila på rummet tills det torkat upp och blivit varmare.

Jag går och tar fler kristallbad och känner hur välgörande det är för hela mig. Jag mediterar i två timmar i samlingsalen efteråt det är enkelt att komma in i djup avslappning. Så är det dags för kvällmat igen och ett nytt möte med tolken för att skriva en ny lapp till entiteten. Den här gången ber jag om hjälp med magen och ryggen.

På onsdagen är det samma procedur som förra veckan, dock med skillanden att vi nu kan gå i Second line, eftersom vi har varit här förut. Väl framme hos entiteten, får jag ordinerat en ny operation, och på eftermiddagen, lägger jag mig för 24 nya timmar i ryggläge. Efter denna andra operation känner jag verkligen att det har hänt mycket. Jag känner mycket vibrationer i min energifält och hela jag är mycket medtagen. Denna gång är det betydligt enklare att bara vara med mig själv och jag ligger längre än de föreskrivna timmarna. Går försiktigt upp och äter kvällsmat den andra dagen.

En vecka efter operationen, för min del natten mellan tisdag och onsdag, kommer de och tar stygnen. Det var mycket påtagligt bägge gångerna. Jag kände exakt när de kom och när de var klara. Man ska också gå på revision för att få konstaterat att operationen har blivit bra, så att den inte behövs göras om. Den tredje veckan fick jag klartecken, allt var klart. Och den värk jag kände skulle de hjälpa mig med när jag kom hem. Jag kände mig mycket nöjd, tillfreds och tacksam.

De sista två dagarna satt jag i meditationrrummen och njöt av att få vara på plats, avsluta det jag kommit för att göra och mycket nöjd sedan åka hem till ett vårligt Sverige.

För dig som blir sugen och vill uppleva detta du också, rekommenderar jag att du åker med eller har kontakt med en guide under resan. Det är väldigt mycket att hålla reda på och det känns tryggt att kunna prata med någon som vet vad det handlar om. Casan godkänner guider, och dessa är duktiga på att svara på frågor.

De Guider jag känner till är:

Anita Ekberg - anordnar gruppresor, finns i Stockholm
Cecilia Leo Justusson - kommer att anordnar resor, finns i Helsingborg
Maria Dahlström - kommer att anordnar resor, har bott på plats i sex månader, finns i Lund se hennes hemsida

Vill du prova en kristall-ljusbehandling, kan du kontakta
Cecilia Leo Justusson - Helsingborg
Elisabeth Augustsson - Alingsås

Se fler bilder från min resa här!

Läs mer på en engelsk sida som är översatt till svenska av google!

Där finns många bilder och förklarande text om en mängd saker som jag inte har plats att ta upp här.

Jag har startat en grupp på facebook för alla som varit där och för de som kan tänka sig åka dit. Kolla här!

Anna Jönsson 2009-04-15

Har du blivit frisk?

Jag är inte av med mina glasögon än, men jag ser det på lång sikt, det kan ta uppemot ett år. Ögonen orkar mer och jag läser fler böcker, innan orkade de knappt med en sida/kväll. Min allergi är mycket bättre. Det onda i ryggen är borta, magen värker inte längre. Min musarm är helt återställd. Dessutom är det lättare att leva, livet känns lättare. Jag har lättare för att känna tillit, oron för pengar är borta, stressen är väck, lättare att vara i nuet, gladare och mer tillfreds. Och jag är mycket tacksam för denna upplevelse och resa som jag gjorde det möjligt för mig att genomföra.